Forskningen vet inte allt

När jag pratar om ett evidensbaserat förhållningssätt stöter jag ibland på kommentaren ”forskningen vet ju inte allt”. Det är ett helt korrekt uttalande. Hade forskarna vetat allt, hade de slutat att forska. Det första man måste förstå är att ett forskningsresultat ofta försöker besvara en hypotes vars svar ofta generar fler frågor. Vår kunskap, med stöd av forskning, vidgas och utvecklas ständigt. Forskning är inte statiskt, den utvecklas och nyanserar vår bild av verkligheten. Därför är dem som använder forskning som en del i deras beslutsmodell också dem som troligtvis är mer förändringsbenägna än dem som endast utgår från personliga erfarenheter och åsikter.

Innebär forskning att när man väl har fått ett resultat att man slutar forska inom området? Nej. En anledning är att en enskild studie inte ger så starkt bevis för något. Vilket ibland kvällspressen och allahanda experter ”råkar” glömma av. Därför undersöks fenomenet ofta på nytt, dock oftast med någon utveckling från tidigare resultat för att på så sätt kasta ljus från ett annat perspektiv. När det finns tillräckligt många enskilda studier inom ett område eller frågeställning görs ibland en så kallad meta-analys, som är en form av systematisk genomgång av tillgänglig forskning. Man kan säga att det är en studie om studier (med krav på ett visst urval, upplägg etc.). Mycket förenklat kan man säga att man tar två matkassar och fyller dem med vetenskapliga artiklar som antingen visar positiva resultat eller negativa resultat inom en frågeställning utifrån uppsatta krav. Den kassen som är tyngst vinner, och då kan man med säkerhet säga forskningen har visat att /…/. Inom frågeställningar där det finns mindre forskning på och/eller har studier där man kanske har vissa brister rent studiedesignmässigt bör man inte påstå att ”forskning påvisar att /…/”, utan snarare ”forskningen antyder att /…/”. Ibland glöms detta av. Ett exempel på detta var när den amerikanska senaten år 2015 röstade om klimatförändringen är på riktigt eller en bluff. Ett område där kassen med vetenskapliga studier för JA är betydligt tyngre än NEJ. Då behövs inga åsikter eller röstomgångar. Undrar vad man härnäst kommer rösta om? Är siffran 8 högre än 5? Finns ugglor?  Beträffade åsikter i förhållande till fakta så har Jacob Gudiol skrivit ett inlägg värt att läsa.

En modell att ha med sig när man ska prata eller skriva om vetenskap är en modell som Eric Barends (2015) visar i sin avhandling. Den kan fungera som en vägvisare på hur man bör uttrycka sig beroende av på en artikel.

Forskningen vet...

Att forskningen inte vet allt, vet vi. Det innebär dock inte att vi kan fylla tomrummet med allahanda ”tyck och tänk-modeller” och galenskaper. Därför behöver vi jobba utifrån fler perspektiv. Det vill säga utifrån ett evidensbaserat perspektiv. Det är därför EBHR utgår från fyra olika perspektiv som behöver sammanvägas för att vi ska göra medvetna beslut.

Jag vill avsluta detta inlägg med två Youtube-klipp. Det första är ett uppträdande med komikern Dara O´Brian som skämtar om området att forskningen inte vet allt.

“Science knows it doesn’t know everything; otherwise, it’d stop. But just because science doesn’t know everything doesn’t mean you can fill in the gaps with whatever fairy tale most appeals to you.”

https://www.youtube.com/watch?v=uDYba0m6ztE&feature=youtu.be

Det andra inlägget är ett klipp med John Olivier som med sin humor bland annat skildrar hur vetenskapliga studier misstolkas i media.

https://www.youtube.com/watch?v=0Rnq1NpHdmw

Referenser

Barends, E. (2015). In search of evidence. Empirical findings and professional perspectives on evidence-based management. Doktorsavhandling, University of Amsterdam.

Annonser