I och med USA:s president, Trump, har begreppen alternativ fakta och faktaresistens blivit mer aktuella än någonsin. Det vill säga att inte lyssna på det som tydligt är bekräftat genom forskning och/eller att aktivt själv vilja ge en alternativ bild och fakta tycks blivit normaliserat. Men är vi inom HR bättre?

På sociala medier, främst på LinkedIn, ser jag dagligen diskussioner inom olika HR-områden, de senaste dagarna har det framför allt varit om tester inom rekrytering (bland annat användande av personlighetstester), där jag gång på gång läser svar som inte alls stämmer med vad vetenskapen har kommit fram till (trots att det är ett område där vi har mycket forskning att tillgå). Även om någon förklarar hur det vetenskapligt ligger till, med länkar till bra studier, finns det alltid några som anser sig veta bättre och är pigga att skriva sin åsikt. Forskningen är tydligen något som inte har med verkligheten att göra. Vad bottnar detta sig i? Saknar vi inom HR respekt för den vetenskap som finns? Kanske. En anledning kan vara att det är svårt att sondera forskning. Att det vidare finns studier som säger si, medan en annan säger så kan säkert också spela in. En lösning på det är att lära sig mer om att en studie inte är den andra lik, och att det finns en viss ”hierarki” och vikt beroende på vilken studietyp studien har. Detta har jag skrivit lite om i inlägget ”Forskningen vet inte allt”, som kan ge lite vägledning på hur man bör uttrycka sig beroende på studiedesign. Ett närbesläktat område är att också kunskapen om att skilja på en undersökning och forskning. Tyvärr får dåligt genomförda undersökningar allt större plats i media, jämfört forskning, som också färgar våra perspektiv. Detta berör jag i inlägget ”Undersökningar = forskning?”.

Vi vet, genom bland annat Barends (2015) forskning, att vi i hög utsträckning gärna använder vår erfarenhet, kollegor och intuition när vi ska fatta beslut inom HR. Mycket längre ner på listan, på gränsen att vi ignorerar den, hamnar användande av relevant forskning inom det området när vi ska fatta beslut. Vi vet också att den större massan heller inte läser vetenskapliga artiklar (d.v.s. artiklar publicerade i vetenskapliga tidskrifter). Vi har alltså redan en viss faktaresistens, medveten och omedveten. Detta kommer självklart påverka hur vi även diskuterar, vad vi rekommenderar andra på exempelvis LinkedIn och i slutändan hur vi påverkar varandra. Vi riskerar att göra varandra en stor björntjänst.

Eftersom forskningen inte får tillräckligt med utrymme och ignoreras i sociala medier och istället får stå sitt kasst för att desto fler vill berätta sin åsikt, kommer alternativ fakta att få större utrymme och därmed bli normaliserat. Det stämmer att fem myror är fler än fyra elefanter, men dess vikt skiljer sig markant ifrån varandra.

Referenser
Barends, E. (2015). In search of evidence. Empirical findings and professional perspectives on evidence-based management. Doktorsavhandling, University of Amsterdam.